Estlands Båthistoriska Förening inbjuder till äventyr med historiska farkoster på gamla vattenvägar samt möten med Estlands historia och måleriska natur.


Estlands natur  och båthistoriska reseprojekt erbjuder spännande möjligheter till äventyr för den som är intresserad av båthistoria och naturturism. Farkoster som under olika epoker använts på Estlands kust  och insjövatten tar er på färder längs natursköna estniska åar, utefter Peipus’ och Võrtsjärvs anrika båtbyggar  och fiskarkuster samt till öar och holmar i Väinameri och Östersjön. Kom och stifta bekantskap med det Estland som ligger vid sidan av de vanliga turistrutterna – lär mer om vårt båthistoriska arv, delta i båtbyggarverkstäder och talkoläger, lär känna den lokala kulturen ända från de ryska gammaltroendes byar vid Peipus till de estlandssvenska bygderna vid Östersjöns kuster och öar.


Estlands båthistoriska turistprojekt drivs av sex organisationer som var och en för sig i första hand ansvarar för att bevara och befrämja en traditionell farkost, men som tillsammans försöker erbjuda båthistoriskt och naturintresserade så mångsidiga direktupplevelser som möjligt och sörja för att hela Estlands båthistoriska arv bevaras.


I EN HISTORISK HANSALODJA LÄNGS EMAJÕGI

Peipuslodjan (läs: lådjan) härstammar från 1300 talet och användes från hansatid till andra världskriget för handelsresor längs Peipus och Emajõgi till Võrtsjärv. 2005 slutförde båtbyggarna i Emajõgis Lodjasällskap byggandet av den enda nu existerande lodjan och under det nya seglationsåret kommer den 12 meter långa, kraftiga, klinkbyggda segelbåten att befordra intresserade längs gamla handelsvägar.

Skepparen kan ta upp till 30 resande på en seglats såväl västerut som österut från Tartu, för att lära känna den gamla kustbefolkningens – de ryska gammaltroendes eller de lite längre sydvästvart boende setoernaskultur, för att koppla av i den vackra naturen i Suursoo vid Emajõgi eller för att delta i Estlands Naturfonds talkoläger i Alam-Pedjas naturskyddsområde. I hansestaden Tartu kan den intresserade under en guidad rundtur bekanta sig med de gamla kyrkorna, lämningarna av stadsmuren och museerna i staden. I Emajõgis Lodjaverkstad strax utanför staden lär båtbyggare ut konsten att sno rep, böja virke och smida, dessutom bevittnar man byggandet av nästa Peipuslodja.


MED EN KALE RUNT VÕRTSJÄRV

En kale är en traditionell segelbåt som användes för trålfiske på Võrtsjärv. Dess storhetstid inföll mellan 1930 och 1970. Nu representeras denna smäckra typ av lustfärds- och fiskebåt av endast en farkost, den 12 meter långa ”Paula”. Hon färdigställdes sommaren 2005 under båtbyggaren Väino Leiarus ledning och kan ta upp till 25 personer ombord för studieresor och lustfärder till mer intressanta mål runt om Võrtsjärv.

Fiskare tar med resenärer på fisketur tidigt om morgonen, skildrar det numera förbjudna trålfisket och bjuder på färska fiskrätter som tillagats över lägereld. Om så önskas tar skepparen med resenärerna till Limnoloogiajaam (Limnologiska forskningsstationen) och Võrtsjärvs sjömuseum, en lustfärd till Tondisaar (Spökön) eller en utflykt till en fiskeby för att stifta bekantskap med lokal båtbyggnadskonst.


MED ÄSPING TILL ÅARNA I SOOMAA

En äsping urholkas ur en stam av asp och tillhör världens äldsta båttyper; förmodligen är äspingen alla nutida träbåtars anfader. Äspingar användes på Pärnu-floden och andra estniska åar redan under stenåldern. I Soomaa (Träskland), där vårfloden brukar räknas som en femte årstid, har den uråldriga skogsfolkstraditionen att bygga och använda äsping fortlevt till våra dagar. Besökare är välkomna att ge sig ut på längre eller kortare färder med äsping på de måleriska åarna i Soomaa, uppleva den oförstörda naturen i Soomaa nationalpark och att delta i äspingbyggarläger under ledning av erfarna byggare. Trötta naturvänner kan hämta nya krafter i en rökbastu och vila ut i en timmerkoja.


MED EN ESTLANDSSVENSK JALA TILL ÖARNA I VÄINAMERI

Jalan är en traditionell segelbåt som användes av estlandssvenskarna – de svenskar som sedan 1200-talet och fram till andra världskriget bodde på Estlands västkust och öar. Den här typen av smäckra båtar nyttjades av invånarna på Runö (Ruhnu) under perioden 1860–1920 huvudsakligen för säljakt och handelsresor. Numera står den enda kvarvarande tvåmastade jalan i hamnen i Hapsal (Haapsalu), en stad som annars är mest känd för sin biskopsborg där det spökar. Gäster inbjuds att tillsammans med jalans besättning lära känna de gamla estlandssvenska bygderna och njuta av de sköna vyerna och den unika naturen på Östersjöns öar. Aibolands Museum i Hapsal erbjuder den intresserade grundliga insikter i jalans historia, byggnad och det estlandssvenska arvet.


OMBORD PÅ ESTLANDS STÖRSTA MOTORSEGELFARTYG “ERNST JAAKSON”

Det tremastade handelsfartyget ”Ernst Jaakson” är en av Baltikums största fartyg i sin klass – 35 meter långt och 8 meter brett. Detta segelfartyg byggdes strax före andra världskrigets utbrott, åren 1937–1939, och tillbringade större delen av sin ungdom utomlands. Nu, ett halvt sekel senare, har jätten tagits in för restauration i hamnen i Sõru på Hiiumaa, där Estlands enda centrum för restaurering av fartyg av trä finns. Gäster inbjuds att åse restaurationsarbetena, pröva på timmermans- och smedyrket och att besvära fartygsbyggarna med allehanda frågor. Den båthistoriskt intresserade är också välkommen att besöka Sjöfartsmuseet i Sõru som ligger nära hamnen och Hiiumaa i övrigt som erbjuder många fina naturupplevelser.


SJÖRÖVARFÄRDER PÅ ÖSTERSJÖN MED GALEASEN ”IRIS”

Den tvåmastade galeasen ”Iris” är Estlands äldsta och största bevarade segelfartyg – 30 meter långt och ett deplacement på 122 ton. Detta handelsfartyg med träskrov byggdes 1945 för timmertransporter på Östersjön. Numera seglar hon värdigt mellan Finland och Danmark och inbjuder maximalt 36 passagerare till såväl dagsseglatser som längre charterfärder. Rutten kantas av Estlands natursköna öar men för även till mer avlägsna mål som Ålands skärgård och Gotland.