
Estlands
Båthistoriska Förening inbjuder till äventyr med
historiska farkoster på gamla vattenvägar samt möten
med Estlands historia och måleriska natur.
Estlands
natur och båthistoriska reseprojekt erbjuder
spännande möjligheter till äventyr för den som är
intresserad av båthistoria och naturturism. Farkoster som under
olika epoker använts på Estlands kust och
insjövatten tar er på färder längs natursköna
estniska åar, utefter Peipus’ och Võrtsjärvs
anrika båtbyggar och fiskarkuster samt till öar och
holmar i Väinameri och Östersjön. Kom och stifta
bekantskap med det Estland som ligger vid sidan av de vanliga
turistrutterna – lär mer om vårt båthistoriska
arv, delta i båtbyggarverkstäder och talkoläger, lär
känna den lokala kulturen ända från de ryska
gammaltroendes byar vid Peipus till de estlandssvenska bygderna vid
Östersjöns kuster och öar.
Estlands
båthistoriska turistprojekt drivs av sex organisationer som var
och en för sig i första hand ansvarar för att bevara
och befrämja en traditionell farkost, men som tillsammans
försöker erbjuda båthistoriskt och naturintresserade
så mångsidiga direktupplevelser som möjligt och
sörja för att hela Estlands båthistoriska arv
bevaras.
I
EN HISTORISK HANSALODJA LÄNGS EMAJÕGI
Peipuslodjan
(läs: lådjan) härstammar från 1300 talet
och användes från hansatid till andra världskriget
för handelsresor längs Peipus och Emajõgi till
Võrtsjärv. 2005 slutförde båtbyggarna i
Emajõgis Lodjasällskap byggandet av den enda nu
existerande lodjan och under det nya seglationsåret kommer den
12 meter långa, kraftiga, klinkbyggda segelbåten att
befordra intresserade längs gamla handelsvägar.
Skepparen
kan ta upp till 30 resande på en seglats såväl
västerut som österut från Tartu, för att lära
känna den gamla kustbefolkningens – de ryska gammaltroendes
eller de lite längre sydvästvart boende setoernas –
kultur, för att koppla av i den vackra naturen i
Suursoo vid Emajõgi eller för att delta i Estlands
Naturfonds talkoläger i Alam-Pedjas naturskyddsområde.
I hansestaden Tartu kan den intresserade under en guidad
rundtur bekanta sig med de gamla kyrkorna, lämningarna av
stadsmuren och museerna i staden. I Emajõgis Lodjaverkstad
strax utanför staden lär båtbyggare ut konsten att
sno rep, böja virke och smida, dessutom bevittnar
man byggandet av nästa Peipuslodja.
MED
EN KALE RUNT VÕRTSJÄRV
En
kale är en traditionell segelbåt som användes
för trålfiske på Võrtsjärv. Dess
storhetstid inföll mellan 1930 och 1970. Nu representeras denna
smäckra typ av lustfärds- och fiskebåt av endast en
farkost, den 12 meter långa ”Paula”. Hon färdigställdes
sommaren 2005 under båtbyggaren Väino Leiarus ledning och
kan ta upp till 25 personer ombord för studieresor och
lustfärder till mer intressanta mål runt om Võrtsjärv.
Fiskare
tar med resenärer på fisketur tidigt om morgonen,
skildrar det numera förbjudna trålfisket och bjuder
på färska fiskrätter som tillagats över
lägereld. Om så önskas tar skepparen med
resenärerna till Limnoloogiajaam (Limnologiska
forskningsstationen) och Võrtsjärvs sjömuseum,
en lustfärd till Tondisaar (Spökön) eller en
utflykt till en fiskeby för att stifta bekantskap med lokal
båtbyggnadskonst.
MED
ÄSPING TILL ÅARNA I SOOMAA
En
äsping urholkas ur en stam av asp och tillhör världens
äldsta båttyper; förmodligen är äspingen
alla nutida träbåtars anfader. Äspingar användes
på Pärnu-floden och andra estniska åar redan
under stenåldern. I Soomaa (Träskland), där
vårfloden brukar räknas som en femte årstid, har den
uråldriga skogsfolkstraditionen att bygga och använda
äsping fortlevt till våra dagar. Besökare är
välkomna att ge sig ut på längre eller kortare
färder med äsping på de måleriska åarna
i Soomaa, uppleva den oförstörda naturen i Soomaa
nationalpark och att delta i äspingbyggarläger
under ledning av erfarna byggare. Trötta naturvänner kan
hämta nya krafter i en rökbastu och vila ut i en
timmerkoja.
MED
EN ESTLANDSSVENSK JALA TILL ÖARNA I VÄINAMERI
Jalan
är en traditionell segelbåt som användes av
estlandssvenskarna – de svenskar som sedan 1200-talet och fram till
andra världskriget bodde på Estlands västkust och
öar. Den här typen av smäckra båtar nyttjades av
invånarna på Runö (Ruhnu) under perioden 1860–1920
huvudsakligen för säljakt och handelsresor.
Numera står den enda kvarvarande tvåmastade jalan i
hamnen i Hapsal (Haapsalu), en stad som annars är mest känd
för sin biskopsborg där det spökar. Gäster
inbjuds att tillsammans med jalans besättning lära känna
de gamla estlandssvenska bygderna och njuta av de sköna
vyerna och den unika naturen på Östersjöns öar.
Aibolands Museum i Hapsal erbjuder den intresserade grundliga
insikter i jalans historia, byggnad och det estlandssvenska arvet.
OMBORD
PÅ ESTLANDS STÖRSTA MOTORSEGELFARTYG “ERNST JAAKSON”
Det
tremastade handelsfartyget ”Ernst Jaakson” är en av
Baltikums största fartyg i sin klass – 35 meter långt
och 8 meter brett. Detta segelfartyg byggdes strax före andra
världskrigets utbrott, åren 1937–1939, och tillbringade
större delen av sin ungdom utomlands. Nu, ett halvt sekel
senare, har jätten tagits in för restauration i hamnen i
Sõru på Hiiumaa, där Estlands enda centrum för
restaurering av fartyg av trä finns. Gäster inbjuds att
åse restaurationsarbetena, pröva på timmermans-
och smedyrket och att besvära fartygsbyggarna med allehanda
frågor. Den båthistoriskt intresserade är också
välkommen att besöka Sjöfartsmuseet i Sõru
som ligger nära hamnen och Hiiumaa i övrigt som erbjuder
många fina naturupplevelser.
SJÖRÖVARFÄRDER
PÅ ÖSTERSJÖN MED GALEASEN ”IRIS”
Den
tvåmastade galeasen ”Iris” är Estlands äldsta
och största bevarade segelfartyg – 30 meter långt
och ett deplacement på 122 ton. Detta handelsfartyg med
träskrov byggdes 1945 för timmertransporter på
Östersjön. Numera seglar hon värdigt mellan Finland
och Danmark och inbjuder maximalt 36 passagerare till såväl
dagsseglatser som längre charterfärder. Rutten kantas
av Estlands natursköna öar men för även
till mer avlägsna mål som Ålands skärgård
och Gotland.
|